Sikta mot stjärnorna

Publicerad i Norra Skåne den 29 augusti 2000

"Efter 20 minuters spel tog hemmalaget ledningen med 1-0 när Mikael Håkansson efter ett högeranfall kunde slå in bollen i krysset. I den 35:e minuten ökade hemmalaget till 2-0 när outtröttlige Walter Odenskog tog sig in i straffområdet och säkert placerade bollen helt otagbart för målvakten. Nordiques dominerade stort den första halvleken med ett 60-procentigt bollinnehav. I halvtid var ställningen 2-0. Mikael Håkansson ökade till 3-0 efter härligt spel på högerkanten…"

Liksom affärsmannen Mohamed Al Fayed har jag blivit ägare till ett fotbollslag. Men medan Al Fayed köpte Londonklubben Fulham FC, investerade i spelare och tränare som snabbt tog laget upp från trean till tvåan, och så när kom på kvalplats till Premier League, får jag hålla till godo med Zentrit Nordiques, virtuell klubb som ligger och harvar i den 75:e division 4-serien på Internetspelet Hattrick. Mikael Håkansson, som jag värvade för två veckor sen och som nu börjat betala av de satsade pengarna genom att sätta två snygga strutar i matchen mot Bolltrollarnas IF (som vi vann med 3-0), finns alltså inte i verkligheten.

Det var ett lag i spillror jag tog över - och så är det ju ofta även i verkligheten, när en ny manager börjar leda ett lag. För i praktiken är jag inte bara ägare utan också manager för Zentrit Nordiques, även om man på "papperet" har en tränare. Det var mer än ett år sen som jag snubblade över Hattrick när jag var ute på Internet. Låter kul, tänkte jag och ställde upp mig på väntelista, för det fanns inga lediga lag just då. När det sen kom ett mejl i början av sommaren att jag nu är ägare till ett lag, hade jag för länge sen glömt bort alltihop. Ojdå, tänkte jag. Hur ska jag hinna med detta? För det inser ju vem som helst, att leda ett fotbollslag kräver viss tid.

Det där mejlet hade dessutom legat i min e-postlåda drygt en vecka innan jag tittade på det, varför det stackars förvirrade laget redan hunnit få storstryk i två matcher innan jag kunde göra något åt det. Hälften av spelarna spelade i positioner där de inte alls hörde hemma, fansen började misströsta, stämningen var usel. Det har tagit mig några matcher till att få någorlunda ordning på laget, men nu vann vi en viktig "sexpoängsmatch". Och glädjen över segern med detta lag - som alltså egentligen inte finns! - var precis lika stor som när Aston Villa trycker till Liverpool eller Arsenal eller, helst av allt, Manchester United, vilket faktiskt händer då och då.

Hattrick är - det har jag svårt att förneka - ett dataspel. Det är första gången på 20 år som jag är i klorna på ett sådant. Förra gången var det en mycket primitiv produkt som hette League Division One (det var ju långt före Premier League) där man också hade hand om en klubb. Spel som går ut på att hacka monster eller panga ner fientliga rymdskepp, som 99 procent av dagens spel, tycker jag är helt meningslösa, men de sysselsätter miljontals människor över hela jorden. Dataspel har nämnts som en möjlig bidragande orsak till det allt råare våldet vi ser i samhället, och jag är inte främmande för att ett våldsamt dataspel - liksom en film, ett TV-program eller någon annan källa - kan vara den utlösande faktorn för en redan störd individ. Huvudorsaken till dagens övervåld tror jag däremot snarare finns att söka i allmän moralupplösning, havererade familjer och frustration över de allt större ekonomiska orättvisorna.

Ett dataspel är ett sätt att söka sig en ny verklighet. Jag kommer aldrig att bli manager för en riktig fotbollsklubb, men med datorns hjälp kan jag bli det, och de flesta av de grabbar som sitter hemma framför monitorn och slaktar hobgoblins och drakar skulle bli snövita i ansiktet och kissa på sig om de skulle få se ett sådant monster i verkligheten. Där finns dock en klar begränsning i lyckan: som riddare, eller ägare till en klubb, är jag tvungen att följa de regler som spelets konstruktör har satt upp. Det är han som har den verkliga makten!

Det optimala sättet att få utöva oinskränkt makt över sin egen lilla verklighet är förstås att bli romanförfattare. Långt innan läsaren har öppnat boken, innan den är tryckt och distribuerad, eller ens skriven, har författaren redan bestämt att där, i det elfte kapitlet, kommer en av huvudpersonerna att dö. Författare av science fiction eller fantasy tar steget fullt ut - de skapar hela den värld där bokens händelser utspelar sig. Fantasyförfattaren är Gud i sin värld, och högre än så är det ju svårt att sikta.