Moral och Marknaden går inte riktigt ihop

Publicerad i Norra Skåne den 5 februari 1993 - min första riktiga krönika. Den togs in i tidningen enbart för att dåvarande chefredaktören, som inte gärna kritiserade näringslivet, råkade vara bortrest. Den fick nattchefen att utbrista: "Detta är det bästa som publicerats i tidningen på sju år!" och redigeraren att beskriva chefredaktörens reaktion när han återvände sålunda: "För första gången någonsin har en sextiofyra och ett halvt-åring gjort frivolter med takkontakt."

För några veckor sen gick företaget Clebi Möblerings AB i konkurs. Clebi var ett företag vars korta liv hade vissa likheter med ett slaktsvins, det föddes upp för att slås ihjäl. Men medan ett slaktsvin åtminstone göds och pysslas om under sin stund på jorden så tömdes stackars Clebi obarmhärtigt på allt sitt innehåll (utom avföringen, det vill säga skulderna) redan innan det dödades.

Dagen innan Clebi drog sin sista suck transplanterades dess fungerande organ till det "nya" företaget Hedbergs i Vinslöv AB.

Naturligtvis är inte Hedbergs det enda ställe där sådana metoder tillämpas. Om det vore så skulle man väl kunna stå ut med det. Men konsten att trolla bort skulder och fordringar utövas idag av ett stort antal aktörer på Marknaden, denna tummelplats vars lovsånger har skränats allt mera högljutt under de senaste tio åren.

Bland aktörerna på Marknaden råder djungelns lag. Där styr primitiva mekanismer som snikenhet och egoism, egenskaper som renodlats och avsminkats allt eftersom lågkonjunkturen fördjupats och konkurrensen spetsats till. På Marknaden finns definitivt ingen plats för värden som moral och samvete, två begrepp som väl numera endast existerar i någon språkhistorikers dammiga arkiv.

Det måste fungera så, säger en jurist. För annars finns det ingen som vägar satsa, ingen som vågar ta risker. Affärsvärlden accepterar att företag saneras genom att vräka av sig sina gamla skulder, som en smutsig lodenrock, i en konkurs (eller rekonstruktion, som de kallar det för att försöka skaka av sig skammen). Det är kapitalismens hårda verklighet, säger samme jurist. Och en leverantör kan ju faktiskt begära kontantbetalning.

Det finns företag som oförskyllt hamnar i en konkurssituation. Och vilka är de? Jo, naturligtvis, just dessa mindre leverantörer som drabbas när en stor drake beslutar sig för att "rekonstruera" sitt företag.

Det är inte utan att det ligger något i vad en bekant, som förvisso inte känner sig hemma till höger om den politiska mitten, sa när vi en gång diskuterade kriminalitet: Hur ska man kunna förvänta sig att vanligt folk ska låta bli att frestas utföra gräsligheter som stölder och bankrån, när de ser hur de kostymklädda herrarna på Marknaden fifflar och roffar åt sig med helt lagliga metoder?